oct 26
jag tror att butikschefen på ica nära vid humlegården har som policy att de två som sitter i kassan måste ha samma hårfärg. har varit där och handlat nästan varje dag de senaste veckorna, och då lägger man märke till sånt. inte en enda dag har det varit en blond och en brunhårig kassörska samtidigt. det är nämligen här jag bor nu, precis ovanför. högst upp i huset i den enda lägenheten som ligger på våning sex. jag tar hand om två små tvillingar som är fem år och världens finaste. vi lägger pärlplattor och lagar soppor och bygger lego och pratar om allt som är viktigt när man är fem. livet ser rätt bra ut just nu.
oct 6
imorgon flyttar jag till stockholm. jag minns hur jag kände förra hösten när jag flyttade, hur mycket jag oroade mig och hur himla stort det kändes. nu när jag har åkt fram och tillbaka till usa två gånger så känns helt plötsligt stockholm ungefär som att åka till borlänge. jag kan ju komma hem när jag vill.
sep 25
att åka till hanna och tobbe i löderup är som att åka bakåt i tiden. tillbaka till att vara fem år och leka teletubbies, till att vara nio år och ensamma hemma och tända alla lampor i hela huset, till att vara tolv år och handla godis på handlarn, till att vara fjorton år och smyga ut ur huset mitt i natten och så till att vara nitton år och olika men ändå känna lika starkt för varandra som vi alltid gjort.
sep 15
saker jag lärt mig efter sex månader i usa:
- att byta blöja med en hand. typ.
- att man ska undvika att gå in i kaktusar.
- att man inte kan skära i cement under regniga dagar.
- att jag kan kasta upp en boll och fånga den igen. oftast.
- glädjen i chicken strip salad med ranch.
- glädjen i ranch överhuvudtaget.
- att napp heter pacifier på engelska.
- hur man småpratar med allt och alla.
- var man hittar den bästa chocolate chip cookien i portland.
- var man hittar den bästa chocolate chip cookien i coburg.
- att jag inte kan lägga till ett eh innan jag säger mitt namn. då tror folk att jag heter elinnea.
- hur man säger willamette utan att avslöja att man inte är amerikan.
- att det inte handlar så mycket om att göra val som att möta sina val och deras konsekvenser med acceptens och förståelse. min mammas gamla vän, en bra inställning, är nog det viktigaste vi kan ta med oss till en öde ö. och knäckebröd förstås. glöm för i helvete inte knäckebrödet.
sep 10
månen är nästan full över portland ikväll. jag har datorn på magen och lyssnar till ljudet av fläktarna som kämpar för att sänka värmen. det ska bli trettiofem grader imorgon och på golvet bredvid min tjugotrekilosväska ligger alla lager av kläder jag ska ha på mig. tillåter mig själv att oroa mig över sånt, för att leda bort mina tankar från det som håller mig uppe egentligen, som till exempel vad som händer nu och ska jag verkligen lämna de här människorna och den här staden och det här landet? om ändå månen hade varit helt full.
sep 9
häromdagen åkte vi upp i bergen för att kolla på en vulkan. den hade ett dramatiskt utbrott år 1980 där städer blev täckta av aska och alldeles för nyfikna geologer dog. det finns massvis av historier kring explosionen och varenda en får håren på armarna att resa sig i en blandning av fascination och rädsla.
sep 4
jag vet liksom inte riktigt hur jag hamnade i det här rosa trevåningshuset i portland, men jag vet att jag inte har varit såhär lycklig på väldigt länge. jag är med på grillfester och vandringar och familjemiddagar, jag promenerar omkring i stan, dricker kaffe och har all tid i världen.
sep 1
igår sa jag hejdå till parader, rodeos, rådjur och barn och tog tåget till portland. det kittlade i magen över spänning inför att se hur tågen fungerade i usa, men till min besvikelse var de ungefär som de svenska fast med större säten och sämre kaffe. min favoritgrej var skyltarna till bistron. vid varje utgång från en vagn satt det en bistroskylt som sa antingen "this way" eller "the other way". smart och väldigt amerikanskt. varför ska man behöva hålla koll på sånt själv?!
aug 31
eugene är oregons (kanske världens) flummigaste stad. den är fylld av gamla och nya hippies, vietnam vets och människor som i allmänhet bara bryr sig väldigt mycket om väldigt random saker. häromdagen hölls stadens parad och det var en fin och spännande kontrast till allt jag upplevt här i usa.
aug 29
idag är det mulet för första gången på flera veckor. jag gillar det, det gör sig bättre till både oregon och min sinnesstämning. jag har bestämt mig för att spendera mina sista tolv dagar i portland med släktingar till familjevänner som skriver snälla mail och vill ta hand om mig. så jag pustar ut och tänker att efter snart sex månader av att ha tagit hand om barn är det väl kanske dags att jag blir lite omhändertagen.
aug 26
ägnar mina dagar åt att leta efter halvdöda gräshoppor. när jag hittar en ropar jag efter lucy som kommer springandes och ropar "my green grasshopper! i think i love him". hon plockar upp honom, han gör inte så värst mycket motstånd (kanske framförallt för att han är just halvdöd) och till slut hamnar han i en kruka med de andra, nu döda gräshopporna. lucy kallar dem för "my grasshopper family" och hon ger dem mat, vatten och leksaker. hon sitter bredvid och berättar om livet och om fotboll. om jag var en gräshoppa och fick välja ett sätt att dö på, skulle jag vilja dö som lucys gräshoppor.
aug 23
aug 19
ung och galen del 2:
idag kom jag på mig själv med att le och tänka "gud vad fint" när jag bar runt på den nyfödda bebisens bajsblöja.
aug 17
en regnig dag var vi på en miniparad där folk visade upp lite alla möjliga fordon eller mest bara sig själva. efteråt hade de en kids rodeo där barnen jagade kycklingar och raceade med getter. lantlivet alltså.
aug 16
den här skylten passerar jag på mina kvällspromenader. det hade kunnat vara en sån skylt som får en att undra hur man själv välsignats med en sån känsla för humor när så många andra uppenbarligen inte haft samma tur, men vad som gör den här skylten annorlunda är att den inte är ett skämt. kalkoner. stora, festliga och högljudda kalkoner bor på samma berg som mig. då är det tur att pappan i familjen gillar det här med att skrämma bort inkräktande djur. häromdagen när vi satt i bilen stannade han plötsligt, klev ut bilen och sa "sorry, i just gotta shoot this deer". han tog fram ett luftgevär ur baksätet, jag väntade, han sköt några skott, rådjuret sprang iväg, vi körde vidare. helt normalt.
aug 14
aug 12
om kvällarna förvandlas twitter till en förbjuden zon. i början loggade jag in lite kaxigt och tänkte att nu ska jag twittra när alla andra sover. den där lilla känslan av makt. jag insåg snart att kväll och nio timmars tidsskillnad inte nödvändigtvis betyder tystnad, det kan också betyda något betydligt mycket värre: fylletweets. bilder. citat. konversationer. och där ligger jag i samma dubbelsäng varje kväll, tittar på filmer jag redan sett och somnar innan klockan tio. ung och galen linnea, ung och galen.
aug 10
san francisco del tre.
aug 7
imorse fick jag vara med på min systerdotters dop. nyvaken och lycklig satte jag på skype och prästen berättade att det var första gången hon varit med om en cyberfadder. ungefär såhär mycket såg jag, men jag hörde alla sånger och kände liksom kärleken. ett nytt liv. det finns ju inget som är så mycket finare än det.
aug 6
san francisco del två. vi skrattade, gjorde turistiga saker, såg sportiga ut och drack ännu lite mer kaffe. njöt av livet, som man säger.
jul 31
hänger i san francisco. bor på världens bästa hostel, dricker kaffe i timmar, äter mer mat än vi behöver och vandrar omkring tills vi blir trötta i fötterna. utan att överdriva kan jag faktiskt säga att det här är den mest fantastiska stad jag varit i.
jul 27
sitter på eugenes flygplats och väntar på att få åka till san francisco. kommer snart kunna ladda upp bilder igen! för tillfället ger jag er den här och lämnar det till er att se ironin i bilden. förutom den uppenbara ironin i att jag var på en cruising, förstås.
jul 21
här i oregon finns två stora universitet, oregon state university (beavers) och university of oregon (ducks). det här innebär att befolkningen är uppdelad i två grupper: beaverfans och duckfans. det är lite svårt som utomstående att få ett grepp om hur mycket det här faktiskt betyder för de som bor här, men ett ganska bra exempel är att pappan inte kan tänka sig att bo inne i eugene eftersom university of oregon ligger där. han kan inte tänka sig att ha duckfans som grannar. själv är jag alltså ett beaverfan, men om det handlar om football eller baseball, det har jag inte riktigt förstått än.
jul 17
lutar mig ut genom det öppna fönstret men det enda jag egentligen upptäcker är att frisk luft inte hjälper så bra när man vill få klarhet i sina tankar. jag ser två rådjur och undrar vad det egentligen är för tankar jag behöver sortera. de leder nog ingenstans, ändå. är sammanlagt inne på min femte månad i det här landet och jag har börjat somna utan tv-serier. jag lägger huvudet på kudden och omfamnar mina tankar för första gången sedan jag var tretton. jag upptäcker att mörker inte längre skapar mörker. det måste ju vara ett tecken på framgång, tänker jag, och somnar.
men när jag vaknar väntar ändå känslan av att jag vill hem.
jul 13
tar kvällspromenader på landet. här ser man lamadjur, tvättbjörnar och rådjur. man vinkar till bilar som kör förbi och man blir andfådd på vägen uppför berget. man ser solen gå ner och det enda man hör är en ko någonstans långt bort. och det kanske inte låter så typiskt mig. men jag måste erkänna att jag gillar det.
jul 10
åkte minifärja och sov i en husvagn.
jul 8
det jag egentligen tycker är intressantast med en sån här grej är att komma så nära inpå en annan familj. man är liksom långt inne i deras tankar, i deras handlingar, i deras konflikter och i deras kärlek. det får mig bland annat att tänka mycket på min egen familj. min mamma berättade en gång att min kusin ringde henne när hon var gravid och frågade "hur har ni gjort för att uppfostra två så fina ungdomar?" och mamma svarade "det enda man egentligen måste göra är att ge sina barn kärlek". och jag vet inte om det stämmer. det enda jag vet är att jag varje dag tänker på hur tacksam jag är över min familj, och att den finaste komplimangen jag kan få är när någon säger att jag påminner om min mamma.
jul 8
jul 5
4th of july. vi befann oss i independence, den lilla staden erics great grandfather grundade. där hade dom vad jag misstänker vara usas fulaste parad, vilket gjorde hela grejen ännu roligare för min del. när jag dessutom fick åka på flaket bakom erics bil var den lantliga upplevelsen komplett. när vi kom hem satt vi i trädgården och tittade på solnedgången bakom bergen och fyrverkerierna nere i dalen.
jul 2
och här är tre små filmer som kan ge er en idé av hur det var.